Jag är nt redo att förlåta dig ännu!
Jag hör tunga fotsteg ute i hallen som närmar sig rummet. Jag fick en känsla av att det här skulle sluta illa och jag gissar på att min äldre bror Isak hade samma känsla för han tittade på mig och i samma ögonblick våra blickar möttes tröck vi in vår yngre syster i hörnet av madrassen (som skulle föreställa våran säng) och satte hos tätt ihop framför henne. Stegen ute i hallen blev bara högre och högre och tillslut stod pappa i dörröppningen till sovrummet. Han började knäppa upp skärpet och linda det runt handen så en del av skärpet hängde löst. Jag satt där på madrassen å bara stirrade på min pappa. Min pappa, nt skulle han göra oss illa? Eller?! Pappa tog några snabba steg mot oss tills han bara stod några cm ifrån oss. Jag kunde höra hjärtat slå snabbare å snabbare i bröstet på mig när jag såg pappa höja handen och slå till. Jag hörde ett pip från Isak men kunde nt vända bort blicken från pappa som höll skärpet i handen. Pappa höjde handen om och om igen ett flertals gånger. Jag kunde känna smärtan sprida sig i hela kroppen när skärpet träffade min hud. Allt blev bara mer och mer suddigare för varje minut som gick. Tillslut hörde jag pappas fotsteg försvinna ut genom rummet och det enda jag kände var hjärtat i halsgropen. Jag satt där och stirrade rakfram utan att se något speciellt och tankarna for runt i huvudet som en miljoners frågor '' har min pappa just slagit mig och Isak? Min egen pappa'' Mina tankar försvann när jag kände en hand på min axel och hör Isak säga mitt namn '' Klara, är du okej? Klara'' Jag vänder huvudet mot rösten men ser ingeting. Rösten blir högre och oroligare än innan. Jag blinkar några gånger och ser Isak stirra på mig med stora blå ögon och tårar rinnande ner för kinderna.
Ja. de vah texten jag bara var tvungen att skriva ner mitt inatten för att jag nt kunde sova. Texten är tyvärr sann men har använt andra namn. Hände mig när jag var mindre å har än idag nt förlåtit min pappa. Dock har mina syskon de men jag kan bara nt. De funkar nt, den minuten han slog oss slutade han vara min pappa.
Kommentarer
Trackback
