På senaste tiden, sen oktober har vi bara bråkat. Vi bråkar om allt och ingenting, gör små sten till berg. Vi blir oftast sams men jag orkar nt mer bråk med dig! För varje gång vi bråkar lossnar en bit från mig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kan nt se en framtid utan dig, men vi kan nt fortsätta såhär! Ingen av oss mår bra av de, jag gråter nästan varje dag över något och du blir sur nästan varje dag över något! Vårt förhållande är nt hälsosamt! Jag vet nt vad jag ska göra, jag vill ABSOLUT nt förlora dig, jag kan INTE förlora dig men vi kan nt fortsätta såhär! Du förstår nt hur dåligt jag mår över allt, även fast du säger att du gör de men hade du förstått hade du gjort något av saken! Jag har haft en tuff uppväxt, jag försöker fortfarande gå vidare å läka alla sår men just nu kmr de bara nya hela tiden! Jag vet nt alls vad jag ska göra för att allt ska bli bättre mellan oss, för att allt ska bli bättre över huvudtaget. Jag börjar bli deprimerad igen och jag är rädd. Rädd att jag ska göra något jag nt borde ir göra något som jag kmr ångra sen. Rädd för att de här ska gå för långt och jag ska mista dig! För de är en sak som jag ABSOLUT nt kmr klara av! Jag är van med att folk nt tycker om mig men att folk börjar hata mig för något jag nt gjort ir något som även du gjort men bara jag får skiten för, jag klarar nt av de! De blir för mkt för mig att ta hand om! Du förtjänar någon bättre, någon som nt gör dig arg hela tiden, någon som verkligen kan göra dig lycklig. Men jag kan nt släppa taget om dig, jag kmr nt klara mig utan dig! Du är min klippa jag kan luta mig emot, som får mig att orka men ibland känns de som om jag kväver dig. Som om du snart kmr släppa taget och kmr låta mig falla! Jag saknar de vi hade ibörjan, vi bråkade nt ett skit, jag var lyckligare än någonsin, varje gång jag var med dig svävade jag på moln men sen i oktober efter jag fått veta allt så har vårat förhållande bara rasat! Vi har bra dagar oxå, dagar som jag aldrig vill ta slut. Dagar jag svävar på moln igen! Vi har gått igenom så jävla mkt tsm och ärligt talat så trodde jag att vi skulle bli starkare än någonsin efter de men jag vet nt längre! Du berättar nt hur du känner ir mår för mig och de sårar mig, du visar nt känslor, de känns som om du nt är trygg med mig, som om du fortfarande måste ha en mask på framför mig. Ärligt talat, jag orkar nt mer